PiratePad
Full screen

Server Notice:

hide

Public Pad Version 241 Saved Dec 8, 2011

 
     
Jag träffade en bekant för ett tag sen. Hon jobbar som trendanalytiker och ville prata om mina projekt och min ”image”. Hon menade bland annat att det inte skulle vara bra för mig att gå på ”kändisfester” och menlösa events. Jag förklarade att jag inte blir bjuden på särskilt många, och om jag blir det går jag nästan aldrig ändå. Det är något i atmosfären på dessa tillställningar som gör mig högst obekväm. Folk är ängsliga, försiktiga och det är sällan roligt på riktigt. Det ligger något i luften, men jag har inte kunnat sätta fingret på det. Förrän nu. 
 
// Damon förklarar att han egentligen inte är en sådan som går på kändisfester och events. Och motiverar därmed detta besöket i en värld som är obekväm. //
 
För några dagar sen var jag inbjuden till smygpremiären av Svansjön. En modern dansversion av den klassiska baletten. Det finns vissa papperslösa som jag hjälper och skriver om på Twitter, och en av dessa är en 30-årig tjej som har balett och dans som ett stort intresse. Eftersom jag själv gillar koreografen, bestämde jag för att ta med henne på denna premiär. Hon blev jätteglad av att bli tillfrågad, och frågade hur hon skulle klä sig. Ta på dig vad du vill, svarade jag, medveten om att man som papperslös flykting inte har så många val.
 
// Motiveringen att delta i denna konstiga värld fortsätter genom förevändningen att han gör det för någon annans skull. I detta fall en utsatt människa. //
 
Vi möttes upp på centralen och promenerade bort till Dansens hus. Hon berättade hur skönt det var att få lämna lägenheten. Hon har gömt sig i lägenheter i tio år. T-i-o år. Mellan 20 till 30 har hon varit en fånge. I Sverige. Utan att ha blivit dömd, eller begått brott.
Vi kom fram till eventet. Jag uppgav mitt namn, och vi gick in. Hon tog av sig rocken, och under dolde sig en svart plyschklänning, med vissa paljetter. Det såg lite ut som en romsk klänning, med östeuropeiska inslag. Hon var lång, med markanta drag och syntes från håll. Jag tänkte att det nog fanns en hel del killar som skulle vilja gifta sig med henne. Då kanske hon kunde få uppehållstillstånd.
 
// Här någonstans börjar det bli problematiskt. Damon måste beskriva kvinnan och att hon har ett fördelaktigt utseende blir på något sätt en ursäktande anledning att hon är där. Genom detta objektifierar han henne i ganska typiska drag. Eftersom hon är vacker så duger hon. //
 
Jag såg vissa människor jag kände igen, alltifrån nöjesjournalister till modebloggare och D-kändisar. Vissa hade jag hälsat på tidigare. Någon kunde jag räkna som en vän. Mitt mål för kvällen var att få Olivia, som vi kan kalla henne, att konversera med massa människor. Sluta tänka på sin situation i några timmar. Jag kunde givetvis inte berätta för någon att hon var papperslös, det skulle äventyra hennes säkerhet.
 
// Det är situationen hon nu befinner sig i, den som Damon placerat henne i, som är den egentliga säkerhetsrisken. //
 
Direkt vid de första stegen märkte jag att något kändes fel i luften igen. Några tittade. Nästan glodde. Inte på mig, utan på Olivia. Jag tänkte att jag inbillade mig för att jag oroade mig för henne. Vi gick bort till maten. Tog något att äta. Och ett glas bubbel. Hon undrade om man måste betala. Jag log och sa att det var gratis. Att det var därför dessa människor var här. Vi skrattade åt att jag var klumpig och spillde både mat och champagne. Jag blickade hastigt bort mot folkhavet. Någon modebloggare stod med sin vän och tittade misstänksamt mot oss. De vände blicken. Vi flyttade på oss och jag hejade på någon nöjesjournalist. Där fick jag en ny sorts blick. ”Vad gör du här med en ful tjej?” skrek den. Jag började förstå problematiken.
 
// Här är det en fortsättning av etableringen av Damon som en ädel person, han äter av gratismaten samtidigt som han hånar de andra som gör det. Han beskriver hur han är obekväm i situationen. Som den personen Damon är borde han förstå att dessa events är en arena för att visa upp sig. Det som han beskriver är att han har tagit med någon som inte passar in. Och hur jobbigt det är för honom. Det är ett image-problem. Samtidigt blir han arg för att det är så. //
 
Ett: Vad var det här för brud med konstiga kläder?
Två: Varför är Damon här med henne?
 
// Dessa två meningarna beskriver hur Damon tycker tjejens kläder ser ut och hur hans tankar om hur hans utseende påverkas av samröre med henne. //
 
Även om jag försökte hålla det inom mig, insåg jag att även Olivia kände av de dömande blickarna. Det var oundvikligt. Här ska hon på ett event, när hon redan känner sig och är utanför samhället. Självklart skulle hon vara extra mycket på tårna. Jag tänkte först att jag var en idiot som tog med henne. För att sedan inse vilka som var idioterna. Jag försökte ljuga om att folk kollade på mig för att jag var med på tv. Hon berättade att hon hade sett mig på Nyhetsmorgon. Någon fotograf kom fram och ville ta bild. Det lyste i hennes ögon. Hon kunde ju självklart inte vara med på grund av sin situation, och jag avskyr dessa mingelfotografer, men ställde ändå upp. Om än med bitter uppsyn. Hon såg stolt ut, vilket gladde mig.
 
// Åter igen är det fel på situationen, denna gång fotografernas existens, men Damon "ställer upp ändå". Att han betalar maten genom att visa upp sig framför kameran är en koppling som inte görs. Han ljuger för tjejen vilket tyvärr blir att han omyndigförklarar henne. Hon klarar helt enkelt inta av att höra den "sanning" som han känner. //
 
Vi fick se delar av föreställningen och hon var lyrisk. På vägen ut träffade vi min kompis Rebecca. Hon berättade att hon och en kompis skulle fika och bjöd med oss. Äntligen en normal människa. Men så insåg jag att hon hade ett normalt jobb. Var en vanlig tjej. Med fötterna på jorden, istället för att sväva på moln byggda på förakt och förvrängd självbild.
 
// Jag skulle vilja påstå att den självbild som mest diskuterats i krönikan är författarens egen. //
 
Så här kommer några väl valda ord från mig till folk som går på kändisfester, i tron att de är ett särskilt utvalt folk:
Du är en pissig modebloggare, nöjesjournalist eller D-kändis. Du är inte Moder Teresa. Din existens på jorden är helt jävla meningslös. När du har dött kommer ingen att komma ihåg dig. Du kommer ruttna precis som alla andra. Du är ett får som blir bjuden på ett event, inpaketerad i en fårkedja, där fler får ska se ett får de känner igen, och vilja köpa produkten.
Döm inte människor baserat på deras utseende och kläder. Vissa har inte råd. Ni som var där och kollade snett var nära att förstöra en sargad tjejs fina kväll. Livet hade dock erbjudit henne långt större motgångar än dömande blickar från ett gäng nollor, så hon tog det graciöst. Slå upp det ordet.
 
// Jag tycker att två formuleringar här är extra komplicerade. "Din existens på jorden är helt jävla meningslös." Ingens existens på jorden är helt jävla meningslös. Det är en formulering som inte behövs. Den stänger för all debatt och den bortser från att alla människor är mångfacetterade. Och "Döm inte människor baserat på deras utseende och kläder. Vissa har inte råd." Här blir den första meningen avhuggen med den andra. Om man har råd så är det alltså okej att dömma baserat på utseende och kläder? Det är en formulering som legitimerar att upplevd fördom bemöts med andra fördomar. Det är inte konstruktivt. Men det motiverar många krig. //
 
Det bästa av allt? Det är när jag ser dem av er jag minns, och kommer att ge det till er i en hårfönsversion i era ansikten. Inte för att jag tror att det får er att förändra er, utan för att det är poetisk rättvisa. Fördomar besitter vi allihopa. Men vissa håller dem tillbaka. Bekämpar och stoppar. Så gott det går. Jag själv ska inte hyckla. Det är en daglig kamp, inom även mig.
 
// Man kan vända på detta lite och se det faktum att ingen frågade rakt ut det Damon kände i luften som att de praktiserade "Fördomar besitter vi allihopa. Men vissa håller dem tillbaka. Bekämpar och stoppar. Så gott det går." 
Men att han själv inte klarar det utan formulerar dem i denna krönika och använder en tjejs utsatthet som argument för att det är ok. //
 
// Personligen tycker jag att denna typ av problematik, hur vi ser på varandra och hur vi värderar varandara är väldigt viktiga frågor. Men jag tror varken på att hot, fördomar och verbala angrepp medför någon förändring hos de som angrips, tvärt om. Lika lite som jag tror att ett barn lär sig något av att agas eller att man kan tortra människor till att ändra sin uppfattning.//